Gång på gång blir jag övertygad om sanningshalten i begreppet Runners High. När jag springer blir problemen mindre för varje kilometer. Bergstoppar som tidigare var omöjliga att bestiga, har jag plötsligt inom räckhåll. Och humöret kan förflytta sig från bottennoteringar till toppnoteringar. Endorfiner is the shit! Idag var inget undantag. Gårdagens svårmod om tiden känns avlägset. 15 km, nya löparpjucks och jag är kär igen. Kär i skorna, kär i livet, kär i min man. Kär.

Annonser