Så här hittade jag mina älsklingar sovandes häromdagen. Sådan far, sådan son…

Blogginläggen är få. Nästan allt i livet kretsar just nu kring Algot och att blogga känns ganska avlägset.

Vi har det bra i Småland.  Vi njuter av att umgås med våra småländska vänner, njuter av att bli omhändertagna av våra familjer, njuter av upptäckten av hur underbart det är att vi nu är en egen liten familj på tre.

Aldrig hade vi kunnat ana hur kärleken till en okänd individ kunde växa sig så stark. Flera gånger om dagen får jag tårar i ögonen när jag tittar på vår guldklimp. Kärleken till Algot har inga gränser och denna känsla känns ibland övermäktig.