You are currently browsing the monthly archive for juli 2009.
Vårt lilla monster har namnsdag idag! Hurra för Algot!
Igår kväll bestämde han sig för att vara vaken vid tolvsnåret för att kunna fira sin namnsdag. Några timmar senare var han fortfarande vaken… Vi hade en ordentlig fest med andra ord i natt! Klockan 4 tog festen slut. Då hade hans stackars mamma till och med varit ute och vandrat med honom i barnvagnen. Endast tomten tidningsbudet var vaken.
Igår var jag hemifrån i 3 timmar utan Algot, vilket är det längsta sedan han föddes. Under dessa 3 timmar hann jag tänka några gånger att jag var galen som var hemifrån, att Algot inte kan överleva utan mig, bla bla bla. Sedan kom jag fram till att var dum. Algot har en underbar pappa som kan ta hand om guldklimpen precis lika bra som jag. Och när jag kom hem visade det sig att det hade gått hur bra som helst. 
Under dessa 3 timmar var jag på bio med en kompis. Vi såg The Proposal med Sandra Bullock och Ryan Reynolds. Filmen var på många sätt som förväntat: de klassiska förväxlingarna, det klassiska motståndet, det klassiska slutet. På andra sätt var den bättre än förväntat: filmen var rolig, rejält underhållande dialog, Betty White som hysteriskt rolig farmor och Ryan Reynolds snyggare än någonsin.
Äntligen har jag fått en anledning att pyssla i mängder!
Jag älskar att pyssla och skapa saker, men jag måste alltid ha en anledning. Jag vill inte skapa en massa prylar som jag inte har användning för. Och eftersom vi bor så litet har jag oftast ingen plats för prylarna heller.
Sedan Algot kom till oss finns det massor med anledning att pyssla. Så medan han sysselsatt sig med att snacka med sig själv i babygymet har jag idag klippt en massa trekanter. Dessa trekanter ska bli vimplar på bordet på hans dop om några veckor.
Sådan morbror, sådan systerson!
Sådan farmor, sådant barnbarn!
Flera gånger om dagen kommer vi på Algot med att suga på tummen. Den stora frågan är om vi ska dra ut tummen och försöka få honom att gilla nappen lite mer i stället? Eller ska vi bara låta honom vara, han gillar ju tummen?
Idag kom två böcker i brevlådan. Barnkammarboken med trallvänliga barnvisor och ramsor. Med risk för att utsätta Algot för något traumatiskt ska vi göra ett försök att sjunga. Både David och jag är totalt tondöva men det sägs att barn inte bryr sig om föräldrarna sjunger dåligt, bara de sjunger. Jag undrar om det verkligen kan stämma…
Den andre boken känner jag mig kluven till. Det är Träna en kvart om dagen med Paolo Roberto. Träning är ett jobbigt ämne just nu. När jag blev gravid var jag troligtvis i mitt livs bästa form. Jag sprang flera mil i veckan och styrketränade där emellan. Under graviditeten låg jag på soffan och formen är numera därefter… Det skulle vara trevligt att bli av med degmagen, men det är ju så jobbigt att komma igång efter en träningspaus. Hatar träningsvärk, hatar att upptäcka att jag är svag. Boken får nog ligga till sig lite innan jag ger mig på den. 15 minuter går ju snabbt över…
Idag är andra dagen som jag och Algot umgås med varandra utan pappa Davids sällskap. Hittills har det gått riktigt bra. Vi tycker mest synd om David som är på jobbet.
Igår hade vi besök av vänner som nyligen kommit hem från sin smekmånad (som varade i en månad!) som de spenderat i en bil genom hela USA – från San Francisco till Miami. Jag hoppas att vi kan göra en liknande resa själva om några år. Jag har bott i USA (ett år i NY) och längtar tillbaka, men vill se inlandet denna gång. Kära vännerna hade Skittles med sig hem till mig. Mums mums!
Så var vi tillbaka i Stockholm igen efter två härliga veckor i Småland där hela familjen Hallakulle (främst den yngsta medlemmen) har blivit ompysslade och bortskämda av familj och vänner.
Den största frågan just nu är hur det ska gå för fredsliljan som haft semester från mitt vattnande…
De lediga dagarna susar förbi i supersnabb takt. Mina lediga dagar är många, men Davids lediga dagar är snart slut. Då börjar en vardag där jag och Algot ska klara oss själva. Det ska nog gå bra. Algot är ju typ världens snällaste kille. (Men vilken tur jag haft som haft David hemma i 6 veckor!)
I helgen släppte Algots mormor loss i Ullared. Hon kom hem med ett babygym till Algot. Gymet fick genast högsta betyg. Blicken vandrar nyfiket mellan kossan, hästen, griset och fåret. Nöjd kille! Nöjd mamma!
Det är sommar och sol – nåja sommar och regn – vilket gör att den kalla årstiden känns avlägsen. Trots detta rustar vi för kallare tider. Idag fick Algot en fårpäls till vagnen av sin farfar. Gosigt värre!
Farfar har även en finfin hund som jag för en gångs skull lyckades fånga på bild. Det var första gången hunden träffade ett litet barn och det var ett spännande möte. Nyfiken, osäker och något avvaktande. Algot sov mest genom mötet.
Så här hittade jag mina älsklingar sovandes häromdagen. Sådan far, sådan son…
Blogginläggen är få. Nästan allt i livet kretsar just nu kring Algot och att blogga känns ganska avlägset.
Vi har det bra i Småland. Vi njuter av att umgås med våra småländska vänner, njuter av att bli omhändertagna av våra familjer, njuter av upptäckten av hur underbart det är att vi nu är en egen liten familj på tre.
Aldrig hade vi kunnat ana hur kärleken till en okänd individ kunde växa sig så stark. Flera gånger om dagen får jag tårar i ögonen när jag tittar på vår guldklimp. Kärleken till Algot har inga gränser och denna känsla känns ibland övermäktig.
Det var ett tag sedan jag skrev sist. Anledningen heter besök. Först var svärföräldrarna på besök för att se sitt första barnbarn. Sedan kom min mamma för att gosa med sitt andra barnbarn. Vi har haft trevliga dagar med utflykter i det fina vädret, god mat, mycket skratt och givetvis gos med Algot. (I natt sov Algot hos min mamma. Hon matade honom med flaska klockan 3, vilket gjorde att jag fick sova i 6 timmar i rad. Rekord! Underbart! )
Nu åker vi mot Småland. Troligtvis blir det glest mellan inläggen de närmaste veckorna. Ha det bra vänner!
