You are currently browsing the monthly archive for juni 2009.
Kommer ni ihåg min önskelista? På skoj retade jag David och krävde en förlossningspresent. David tog mig på allvar och kom på en ännu bättre present än vad som fanns på min lista.
Jag kommer att få ett halssmycke med Algots fotavtryck. Underbart sött! Igår gjorde vi avtrycket som vi sedan skickade till Lifestone. Avtrycket gör man med ett speciellt papper som man beställer från Lifestone. Man stryker en servett med osynlig färg på barnets hand eller fot och sedan gör man ett avtryck. Om några veckor kommer jag att ha ett underbart silversmycke runt min hals 
Vilket underbart väder vi har! Hela familjen Hallakulle njuter varje vaken sekund (förutom de många långa vakna sekunderna vi hade i natt…). Ikväll tog vi en lång promenad i kvällssolen. Jag njuter av att äntligen kunna röra på mig igen. De kommande semesterveckorna ska vi nöta på barnvagnshjulen!
Förra veckan fick jag en vacker blombukett av mina kollegor. Igår kastade jag ut merparten av buketten, men några blommor var tillräckligt fina för att få leva vidare i vardagsrummet. Grönt är skönt!
Idag fyller Algot två veckor. Eller en halv månad…
Dagen inleddes med ett besök på BVC. Det är bara att konstatera att Algot är ett matvrak (eller att hans mamma har dundermjölk i tuttarna) för han är en riktig tjockis. Idag vägde han in på 4560 gram. Hans vikt ligger till och med över kurvan.
Algots föräldrar hittade en vuxenvåg som de med stort mod steg upp på. Vi kan konstatera att även föräldrarna ligger över kurvan… Även om jag nöjt konstaterat att jag gått ner 16 kg på två veckor…
Några har undrat gällande min kommentar om att jag hade ont häromdagen. Det handlar inte om amning för den fungerar bra. Utan det är snarare längre ner som jag har ont, men det börjar att ordna sig nu.
Tänk vad önskemålen kan förändras snabbt. Tidigare var önskemålen öppen planlösning, kontakt mellan kök och vardagsrum, högt i tak, vacker utsikt med mera. Nu är önskemålen av något mer praktisk karaktär. På listan står hiss, stor hall så att barnvagnen får plats, stort badrum, badkar, tvättmaskin och torktummlare med mera.
Igår kväll gjorde jag en upptäckt som märkligt nog känns avgörande för den närmaste framtiden. Liten upptäckt, men ack så viktig. Med några dagar bakom mig med trötthet, deppighet och smärta var det underbart att upptäcka hur lätt det är att amma liggandes. Natten blev genast tusen (typ) gånger lättare att genomlida. Det behövs så lite så…
Bild från Living etc.
Idag fyller David år. Det är även midsommarafton. Detta firar vi i all sin enkelhet. Vi har lovat varandra att nästa år ska både födelsedag och midsommarafton firas fullt ut.
På morgonen fick David sina första presenter från Algot. Sedan åkte vi till Vitabergsparken på Söder för att delta i midsommarfirandet. Det visade sig vara en mindre bra idé. Det var galet mycket folk och Anna hade alldeles för ont för att kunna njuta av firandet. Vi åkte hem och vilade istället.
Nu har vi ätit potatis, sill och köttbullar. Jordgubbar har vi glömt att köpa… Det blir i stället en varsin biskvi från 7eleven. Som sagt, nästa år kommer vi att fira rejält!
Vi har alltid tyckt föräldrar som talar om sig själva i tredje person är töntiga. Eller än värre talar tll sin partner genom barnet. Oj då! Så här låter det hos oss numera:
Anna till Algot: Ska vi se om pappa vill byta din blöja? (Talar tillräckligt högt så att David hör var han än befinner sig i lägenheten.)
David till Algot: Ska vi fråga mamma (som sitter alldeles jämte) om hon vill att pappa fixar frukost till henne?
Vi (Algot) börjar bli riktigt bortskämd! Våra troligtvis mest långväga vänner har varit på besök. Skörden av deras besök syns på bilden. Omtanke på flera sätt.
- Snygga kläder till Algot. Kiki har smak!
- Raggsockar till mamman att använda under nattvandringarna (otroligt snygga jämtfört med mina håliga grå).
- Bokstaven A. A som i Algot, inte som i Anna.
- Blomma för att skapa midsommarkänsla då vi troligtvis kommer att fira själva i sin enkelhet med Algot som center of attention (lite attention till David också som fyller år).
- Vanish till David som är ansvarig för Algots ”output” och därmed ganska ofta får sanera kläder och handdukar.
- Jättefin stickad tröja och mössa som Jespers mamma aldrig hann sticka klart till sitt barnbarn. Nu får Algot äran att bära detta hantverk i vinter. Tack Pia!
Givetvis tack till alla andra som skickat kläder på posten! Vi känner oss välsignade som har så många goda människor i vår omgivning.
Stort tack för alla snälla gratulationer och lyckönskningar!
Nu är Algot fyra dagar gammal. Idag har vi vågat oss utanför lägenheten och gjort ett besök i stora världen.
Först var det återbesök på Karolinska där vågen visade att Algot växer så det knakar (fattas bara när vi ammar varje timme om nätterna!) och har redan tagit igen det första vikttappet. Nu väger Algot nästan 1 hg mer än vid födseln för fyra dagar sedan. Bra jobbat grabben!
Därefter genomfördes första turen med barnvagnen. Gick strålande (förutom att pappa behöver öva på det där med rulltrappa och barnvagn…).
Sedan genomfördes första amningen i offentlig miljö. Är man hungrig så är man. Guldstjärna till Sickla Köpkvarter som har amningsrum med sköna soffor på flera ställen i gallerian.
Nu ska vi vila resten av dagen. Både mamma och Algot.
Här är han! Vår älskade son Algot!
Han såg världens ljus onsdagen den 10 juni kl 9.45 på Karolinska Universitetssjukhuset. När han föddes vägde han 4055 gram och var 52 cm lång.
Idag har vi kommit hem. Det är omtumlande för både oss och för Algot. Vi är trötta och allmänt förvirrade. Nu lever vi timme för timme och lär sakta känna varandra.
Livet är en gåva. Algot är en gåva! Vi är otroligt lyckliga!
David vet hur less jag är på att vara ensam hemma hela dagarna. Väntandes. Han brukar skicka lite mail för under dagen för att uppmuntra mig. Igår fick jag tårar i ögonen när han sände ovan You tube-länk. Det är låten vi hade som utgångsmarsch när vi gifte oss. Världens bästa låt, världens bäste man!
Tävlingar är kul. Att vinna ännu roligare. Godast är dock söta kakor.
Hos Alfridas hem kan man vinna ett härligt bakpaket. Håll tummarna för mig!
I veckan hördes crash boom bang i köket. Därefter följde en rad ord jag inte har lust att upprepa. David hade tappat en Margretheskål i golvet och den gick sönder. Snabbt blev saknaden efter trotjänaren stor så i helgen införskaffades en ersättare. Vi kunde inte låta bli att köpa en ny färg. Favoriten grön såklart!
När vi ändå var i shoppingtagen blev det även en karaff från Iittala. Känslan är redan nu att detta kommer att bli ytterligare en trotjänare (som förhoppningsvis slipper uppleva crash boom bang).
7 juni. Det är datumet de har räknat ut det ska hända på. Hur stor är chansen? Halva dagen kvar… Jag siktar in mig på nästa helg istället, annars blir jag tokig.
Nu ska vi veckohandla. Jippi!
Vi inledde dagens Sverigefirande med ballongsläppet utanför slottet på Skeppsbron. Tusentals ballonger släpptes iväg. Härlig effekt! Sedan strosade vi runt i stan i Anna-takt och njöt av feststämningen. Sällan ser man så mycket glatt folk på stan. Barn med flaggor och ballonger, vuxna med Sverigetröjor och öl. (En och annan dansk också bland allt gulblått.)
Nu ska jag vila inför landskampen. Att jag kommer i min gulblå supportertröja kan jag bara glömma…
Och det firar vi med leverpastejmacka och gröt! Hur firar ni?
Här kommer dagens uppdatering för att inte göra familj och vänner nervösa. 
Jag har egentligen inte så mycket att berätta. Jag har nu varit ledig i mer än två veckor. Den första tiden var underbar och jag njöt med tidningar och praliner i soffan. Numera klättrar jag på väggarna. Det är inte alls kul att vara ledig alldeles själv! Jag ägnar mycket av dagens energi på att komma på vad jag ska sysselsätta mig med.
Idag har jag och min ritplatta umgåtts i några timmar. Det blev ett grattiskort och en dinosurier. Nu ska jag logga in på Netvibes för att se om några bloggar har uppdaterats. Önskar er alla en trevlig fredagkväll!
Just nu läser jag en bok som heter Så överlever du ditt första år som mamma av Vicki Iovine. Mycket underhållande! Bland annat ges den värdefulla informationen att man ska passa på att önska sig dyrbara gåvor redan i förlossningssängen då maken ”brukar vara som slagen av blixten efter att ha sett sin hustru gå ut i strid mot osynliga demoner och komma segrande ur striden med hans dyrbara lilla bebis”. Detta tillfälle tänker jag inte missa. Jag har givetvis förberett min önskelista:
1. En stol designad av Charles & Ray Eames har länge funnits på önskelistan. Varför inte en variant på medar så att jag kan gunga medans jag ammar?
2. I vårt sovrumsfönster hade Card lamp mini från Designhouse Stockholm passat utmärkt.
3. Väskor kan man inte få för många av! En klassiker som troligtvis aldrig kommer att bli omodern är Smålandskassen i tyg från Josef Frank från Svenskt Tenn.
4. Jag vill krypa nämre när jag fotograferar. Ett macroobjektiv till min kamera skulle underlätta.
5. Några Nagelmoduler skulle sitta fint! Det sägs att de fyndas bäst på tyska e-bay. Dags att damma av skoltyskan?
6. Jag har inte förlåtit David än för att han inte lät mig köpa salt- och pepparkvarn i Peugeots konceptbutik på Champs-Élysées. Jag önskar mig dem fortfarande.
7. Grönt är skönt! Och formen på dessa ljusstakar lika skön! Ljusstaken Fire från Kraitz skulle passa utmärkt hemma hos oss.
Idag regnar det. Vädret lämpar sig inte för flipflops med spatiöst utrymme. Två utmaningar uppstod genast:
1. Att utan hjälp ta på sig skor med snörning
2. Att ta detta foto utan att få med magen
Jag är snart 30 år gammal och high school movie fanatiker!
Jag kan inte hjälpa det. Men jag älskar helt enkelt high school filmer. Det är något oskyldigt, okomplicerat och romantiskt som gör att jag njuter varje sekund. Alla filmer behöver ju inte vara Oscarmaterial för att vara underhållande!
Igår såg jag och en vän 17 again. 1 timme 42 minuter med Zac Efron. Värt varje krona! (Kanske lite pinsamt att gamla jag dreglar över en sådan ung pojk…men shit vad snygg han är!)
Är det möjligt att ha nedräkning till något som man egentligen inte vet när det kommer att ske? Sannolikheten för att det sker på utsatt datum är ju inte särskilt stor… Det är bara att vänta och invänta facit
Idag ska jag nog skrämma lite folk med min enorma kroppshydda på en badstrand någonstans i närheten.
